Inte stickat, men det är ull iallafall

Det har inte pysslats mycket på sistone... och det som har pysslats har jag glömt att fotografera innan jag gav bort det. Men nu kommer det senaste alstret, som troligen blir julklapp till den som äger det svarta fåret...

Den svarta ullen har jag och T kardat och tovat. Det blev inte riktigt så tätt som vi ville så undertill finns en platta grön köpefilt också. Broderade gjorde jag på fri hand med ett melerat garn som jag fått av mamma och som inte är så kul att sticka med men desto roligare till sådana här projekt! Broderar gör jag inte så ofta men på ull var det riktigt kul! Det är väl för att underlaget är ganska förlåtande ;-)

Ännu en mössa...

Det är trist att vara sjuk, men det finns en fördel - man hinner sticka! När man har ork alltså, men så farligt ansträngande är det ju inte.

Jag har blivit klar med mössan som kusin J beställde till lilla Lilly. Mamman gillar tydligen lila...

Avslutat projekt

Sjal-pläden är klar och under utvärdering. Jag var lite orolig att den skulle töja sig och bli ful eftersom den är stickad på så stora stickor. Men det verkar gå bra och den är lagom varm och gosig, och lagom stor att svepa om sig. Igår när jag var frusen hade jag den som sjal vid matbordet men mest tjänstgör den som pläd i soffan. Dock hårar den en hel del men det bör ge med sig med tiden.

De olika grå fälten är olika stora eftersom jag bara använt restgarner, men det gör inte så mycket tycker jag. Man tänker bara på det om man tittar på den helt utslätad och det gör man ju nästan aldrig. Dock fick jag rota fram mer garn ur mina gömmor när det mellangrå började ta slut. Hittade det mörkgrå men också minst lika mycket garn till! Så nu blir det nog ännu en pläd, den här gången i grönt. Men först ska jag använda den här lite längre så jag är säker på att den inte töjer sig och blir ful efter ett tag.

Jodå, lite händer det allt

Att döma av bloggtorkan råder det sticktorka också. Men riktigt så illa är det faktiskt inte. Jag har börjat försöka bli av med restgarner på fler sätt än att virka mormorsutor. Av överblivet lopagarn ska det bli en varm och skön sjal eller liten pläd. Det är rätt kul att virka med jättestickorna (och fort går det) men lite jobbigt för handlederna. Och Hasse var väldigt intresserad av stickorna först, men nu har han vant sig vid att jag viftar med dem i tv-soffan när han försöker sova...

Bilden är trist tyvärr (jag hade inte den externa blixten hemma) men man ser iaf att den skiftar mellan blått och lila i det vita. Det kommer sig från ett garn jag köpte i Tallin och som jag trodde var samma som lopagarn. Men det visade sig att det var entrådigt och därför går av väldigt lätt. Vet inte om det är tänkt att använda vid tovning eller ihop med annat garn men hursomhelst tycker jag det fungerar bra ihop med lopa. Nu har dock det vita garnet tagit slut så det blir ljusgrått istället.

Stickorna är förresten ett minne från 80-talet då mamma stickade en lila mohairtröja åt mig. Jösses vad cool den var :-)

Intet nytt under solen...

De nya inläggen lyser med sin frånvaro. Inte för att jag inte stickar, men för att det jag stickar är samma som förut :-)

Baby-boomen med fokus på tjejer har lett till flera princesstårtemössor. Jag har finslipat designen och stickar numera lus som florsocker istället för att brodera på det i efterhand. Först var jag rädd att det skulle se ojämnt ut vid avmaskningarna men det funkar faktiskt riktigt bra! Det blir snyggare och så är det skönt att slippa broderingsmomentet.

Efter att mössan till lilla Anna var väldigt precis har jag justerat storleken också. 120 maskor verkar nu vara lagom till en baby som är ett par månader. Fast huvudstorleken är väl individuell förstås. Lilla Isabella har fått en mössa att växa i och nu stickar jag som bäst på en till Ls baby. Om det nu blir en flicka förstås... men annars har jag en annan mössa på lager.

På torpet virkar jag fortfarande mormorsrutor. Det har inte blivit så många den här sommaren men nu har jag fått upp virklusten igen. Tanken är att det ska bli en liten babyfilt till vår lilla januaribebis. Jag lär väl inte bli klar på helgerna som är kvar av sommaren, men får väl ta med mig korgen med restgarner till stan helt enkelt.

Fler projekt på gång

Som sagt händer det att jag virkar istället för stickar också. Mest mormorsrutor eftersom det är så lätt och så är det ett bra sätt att bli av med restgarner. På torpet har jag en massa småsnuttar i en korg och nästan varje gång jag är där blir det en ruta eller två. Tills vidare lägger jag dem i en stor glasburk men på sikt kanske de blir en liten pläd... eller ett kuddfodral... eller en tumme ;-)

Martin leker med svartvita inställningen och jag ser kobent ut som en följd av bekvämt gungstolssittande. Jag har dessutom lånat Ms tofflor som är rejält för stora trots att jag har tjocksockor i...
Klart man har emmastickat på sig när man är på torpet!

Senaste modellen...

Ny Mikael i ny mössa. Och jag noterar att jag måste börja sticka dem något större! Nog för att den passar, men han är bara en vecka...

Äntligen!

Tröjan är klar! Jag stickade det sista i torsdags kväll, sydde ihop under armarna, fäste trådar (boooooring) och tvättade den på fredagen. Idag har jag premiärburit den och den var skön och lagom varm i vårsolen. Jag har ju tack och lov klarat mig från Petäjävaaragenen som får andnöd av polotröja ;-)

Det finns rester kvar av både det vita och det blå. Jag svängde ihop en liten burk/påse i fredags när jag drabbades av abstinens då tröjan var kvar. Sen filtade jag den i maskin och det blev rätt bra även om jag tror jag ska testa att virka nästa för att få den lite stadigare. Det är en rätt liten påse som är tänkt att lägga småsaker i, typ smycken eller nåt.

Extra kul känns det att garnet är från mormor och morfars får (Bärta och de andra antar jag) och att mormor färgat det blå själv!

Knit-knit-knit

Det är helt hopplöst, jag vil bara sticka. Sticka-sticka-sticka. Jag har äntligen kommit lite längre på tröjan än vad jag var när jag repade upp allt igen. Det är svårt att slita sig från stickningen på kvällarna, och för att dölja det faktumet försöker jag locka M att se ännu ett avsnitt av House eller vad vi nu har hemma.

Han har dock genomskådat allt och säger att om han ska få burkförbud (som jag föreslagit när jag tyckt att han tillbringar för mycket tid vid datorn/tvn) så ska banne mig jag få stickförbud ;-)

Nu sitter jag på jobbet (lunchrast) men kommer på mig själv med att fundera på hur många maskor jag har kvar... och hur många jag kommer att hinna ikväll. Och så ser jag en bild av hur jag sitter med tröjan på i vårsolen under eken på nya torpet. Aaaah.

Det är ju så det heter!

Jag tror det var hos Stickfrossa jag först läste om Second Sock Syndrome. Även om jag inte haft ord för det så är det just SSS som gjort att jag stickat så många mössor istället för vantar eller strumpor. Det är helt enkelt tråkigt att sticka en till likadan av det man gjorde nyss. Särskilt om det är noga att det blir exakt lika stort och avmaskat på samma ställen. Och alldeles särskilt om man sällan följer mönster utan måste titta på den förra sockan hela tiden och försöka se var man avmaskat ;-)

Men ibland får man härda ut. Det är ju trots allt trevligt om en tröja har två ärmar som är någorlunda likadana.

Igår kväll blev jag äntligen klar med ärm nummer två och har stickat över allt på rundstickan. Den här gången ska jag inte glömma de fjorton varven innan mönstret börjar ;-)

The last knit

Jag hittade ett gammalt länkmejl från C-syster. En rolig liten film som passar perfekt här. Tyvärr lyckas jag inte lägga in den direkt i bloggen, men klicka på länken!

The Last Knit eller Kutoja

Estlandsgarnerna

Ja, som sagt skulle jag ju inte handla några garner. Men jag är så svag för de melerade och det var ju så billigt! Två härvor blev det, att använda som dekorfärg ihop med grått garn som jag redan har. Martin suckade lite när han såg dem. Av någon anledning föredrar han när jag köper färdiga nystan. Det kan ha nåt att göra med att han alltid får hålla medan jag nystar...

Dessutom hittade jag ospunnet garn, som det isländska lopagarnet (den äkta varianten plötu-lopa, inte létt-lopa). Visserligen har jag mer än tillräckligt av lopagarn eftersom jag fått det som blivit över när mamma och morfaster Ingeborg stickat tröjor. Plus mitt eget. Men något melerat hade jag ju inte och billigt var det ju...

Enda kruxet med lopagarnet är att det blir så fruktansvärt varma tröjor av det. Jag har en kofta som jag använder på torpet och en tröja uppe i Satta och mer än så behöver jag verkligen inte. Martin, systrarna, föräldrarna och flera andra släktingar har redan islandströjor så vad göra av alla restgarner? Det är ju inte så roligt att sticka en tröja som ingen behöver.

Det bästa jag kommit på hittills är att sticka en liten pläd/stor sjal av resterna. Då kan jag också passa på att sticka lite olika mönster och experimentera lite. Egentligen skulle jag gärna sätta igång med det omedelbums, men jag har ju tröjan att avsluta först. En sak i taget....

Men jag skulle ju inte...

Innan jag åkte till Tallin hade jag tänkt mig att jag inte skulle köpa något garn. Jag hade tänkt påminna mig själv om lådorna och påsarna med garn som redan står i arbetsrummet och väntar på att stickas.

Jo tjena.

(Men jag kan trösta mig med att det var billigt iallafall!)

Börja om från början...

...börja om på nytt. Varför ska man sörja tiden som har flytt?

Smånynnandes har jag repat upp hela båldelen av tröjan, utom de tre sista varven. Lite surt smånynnandes, men dock nynnandes. Men nu har jag börjat sticka på nytt och allt känns bättre igen.

Inse fakta...

Jag är nästan klar med tröjan nu. Har kämpat mig igenom det roliga men lite krävande stjärnmönstret och börjar närma mig halsringningen... bara för att plötsligt inse att jag hoppat över 14 varv av stickning utan avmaskning innan jag skulle ha börjat med stjärnmönstret! Den "lilla" missen leder till att tröjan blir lite trång över axlarna och att stjärnorna liksom går in i armvecket.

Jag som stickat ett antal islandströjor borde väl ha kunnat följa mönstret den här gången. Men till mitt försvar får jag väl säga att mönstret på den sidan var tvådelat eftersom stjärnmönstret löpte över 14 maskor och det undre på 7... för att förenkla sidan så gjorde de den nedre delen smalare och lade den med ett mellanrum vilket gjorde att jag tolkade det som att det var mönstret som skulle vara nertill på tröjan. I övrigt har jag stickat tröjan på egna beräkningar så jag hoppade bara in i mönstret mitt i, vilket förmodligen gjorde att jag läste lite slarvigt.

Nu står jag alltså inför ett dilemma. Jag måste repa upp minst till den punkt där jag fogat ihop ärmarna med kroppen. Men att repa upp och se till att få upp över tvåhundra maskor rätt är inte lockande. Dessutom är jag inte helt nöjd med randmönstret och eftersom garnet räckte längre än jag trodde (har en hel del över) så kanske jag skulle ta upp allt och sticka mer vitt och mindre randigt.

Det känns inte kul att börja om helt från början igen, men om jag ändå måste repa upp så är det kanske lika bra att repa upp allt och göra det snyggare och bättre?

Aaaargh.

Nånting för sötsugna?

Nu har det blivit en lång stickpaus. Iallafall från det aktuella tröjprojektet. När jag stickade förra bebismössan (bic-pac-färgerna) fick jag nämligen en idé som bara måste prövas! Ett besök till Warp & Weft i Västertorp resulterade i exakt rätt grön färg! Vet inte om det syns på bilderna men garnet är verkligen marsipangrönt!

Lite lus i vitt som florsocker, och så en ros i restgarn. Det garnet har jag i några olika färger och alla är lite melerade. Ett väldigt trevligt garn som jag hoppas stöta på igen. Mamma köpte det åt mig på en marknad på Skeppsbron för att jag skulle sticka mössor till systerdöttrarna. Men det har räckt både till mössor, poncho och nu rosor!





Enda problemet nu är storleken. Hur stor skalle har en bebis? Den första tårtmössan jag stickade blev väldigt liten men den ska nog passa Js väns bebis som föddes för tidigt. Den andra är lite större, men det är svårt att veta vad som är lagom. Jag får nog köpa några billiga bebismössor i olika storlekar för att ha som referens. Och så skulle jag behöva en lagom stor boll eller liknande att låta mössan torka över om den behöver formas. Mössan på bilden har plattorkat men den hade mått bra av att formas över något istället för den blev lite ojämn i avmaskningen. Det är svårt att få till det bra när man har florsockermönstret att ta hänsyn till. På bilden ser den dessutom knölig ut men det beror på att jag har en snöboll-ljuslykta att palla upp den med inifrån.


Nu ska jag dock lägga småmössorna åt sidan ett tag och återgå till tröjan!

Sådärja

Häpp, mössan är klar. Blomman fick några små pärlor i mitten (det är till en liten liten bebis så det borde inte vara risk för att hon kommer åt dem och pillar loss dem) och är inte ofokuserad som på bilden. Men jag oooorkar inte knäppa nytt kort, ljuset är ändå så trist nu på kvällen.

Fler modellbilder

Ett av mina första stickprojekt (kanske till och med det allra första?) var ett par Lovikkavantar som vi fick göra i slöjden. Jag var redan då rätt taktisk och valde givetvis att sticka vantarna till min nya lilla kusin A. Givetvis bara för att lilla A var så söt och inte alls för att det skulle gå fortare att sticka ;-)

Fortfarande tycker jag det är skoj att sticka babykläder. Det går fortare och man kan sticka många istället för att sitta med samma plagg hela tiden. Och så är ju de som bär upp plaggen sen så himla fina också!

Lilla L som jag är mosin (mors kusin) åt i Emmastickad mössa.

L var också den första att testa mina nya bi-sockor, komplett med gadd på hälen och virkade vingar. Måste nog göra ett par i större storlek åt mig själv också.

En av fördelarna med att sticka små plagg är också att man kan testa mer. Det gör inte så himla mycket om det inte blev så bra som man tänkt sig - det är bara att sticka nytt!

Årets andra mössa klar

Sådärja. Jag stack emellan med den lilla mössan och den blev klar på två kvällar. Hade nog fixat den på en om jag inte börjat så sent :-)


Jag ska bara virka en blomma och fästa fram så är den helt klar. Färgerna är lite svagare än de ser ut på bilden, ungefär samma som det rosa och gröna i Big-Pac trefärg.

Ju mer jag stickar desto mer vill jag sticka. Det är nästan så jag tycker att det borde gå att ta ut sticklov från jobbet. Jag har en idé till en ny variant av babymössa som jag bara måste prova! Synd bara att det inte kryllar av bra garnaffärer direkt. Jag måste hitta rätt grön färg och på Garnverket där jag köpte garnet ovan hade de inte så stort urval men högt pris på det som fanns. Jag sätter mitt hopp till garnaffären vid Hornstull bara jag lyckas ta mig dit. Och så hoppas jag på bra priser i Tallin, dit vi åker i början på mars!

Första ärmen klar

Nu är ena ärmen färdigstickad och jag ska sticka ihop den med bålet, räkna maskor och markera var nästa ärm ska stickas in. Sen ska jag börja med den andra ärmen. Om jag inte sticker emellan med en liten babymössa eftersom jag fick in en beställning av kusin J. Jag är bara lite rädd att om jag gör nåt annat emellan så kommer jag ur flytet och tröjan blir liggande. Fast å andra sidan har det hittills gått fortare än jag trott så det är ingen stress. Bara den är klar till våren så är jag nöjd!

Som extra drivkraft har jag ju också det faktum att det är roligt att sticka mönstret över bröstpartiet. Jobbigt eftersom jag måste följa mönster utanför huvudet, men roligt att se mönstret växa fram. I sådana partier är det svårt att slita sig från stickningen för jag vill bara sticka ett varv till, och ett varv till, för att se hur det blir. Randigt är inte fullt lika spännande ;-)

Hasse i bakgrunden förstår inte varför jag ska hålla på och pyssla med en massa garn jämt. Det vore väl bättre om jag kliade hans mage istället!

Modellbild

Kollegans nya lilla bebis verkar säga okej till mössan, trots att den är alldeles för stor. Men hon växer väl i den snart skulle jag tro. Förra mössan jag stickade var ju alldeles för liten, så jag tog i lite extra den här gången :-)

Det är väl det som är nackdelen med att jag alltid improviserar: mössorna blir lite olika stora. Men vi säger väl att det är det som är charmen också, eller hur? Ibland kan jag dock skärpa till mig och sticka provlappar. Ska man göra en tröja eller nåt annat större är det ju rätt viktigt. Särskilt eftersom jag tycker det är tråkigt att repa upp...

Apropå tröja så är jag snart klar med första ärmen. Det verkar som att jag räknat rätt också, för den passar bra. Hoppas båldelen också passar. Den är lite svårare att prova innan den är klar.

Det är svårt att slita mig från stickningen på kvällarna nu, trots att jag vet att det är farligt med alltför sen kvällsstickning. Felfrekvensen ökar markant och det är inte kul. Men det är svårt att låta bli när man längtar efter att få foga ihop bitarna och börja sticka på mönstret över axelpartiet. Jag tror fortfarande på stjärnor där. De är lite träliga att sticka men det är fint och jag tror det kan bryta av bra mot alla ränder.

I stickkorgen för närvarande...

Senast jag stickade en tröja åt mig själv var 1994, på Island. Då var det dessutom första gången jag stickade sen högstadietvånget (då jag för övrigt knåpade ihop en babytröja som hade många ventilationshål och fler maskor än den borde, samt ett par Lovikkavantar till kusin A som var liten då). Men det blev en hyfsat bra Islandströja, trots ovana och vissa svårigheter att tyda den isländska stickbeskrivningen.

Sedan dess har det blivit många tröjor (och ännu fler mössor) men ingen åt mig själv. När mamma kom med garnet nedan bestämde jag dock att nu var det min egen tur igen. Garnet är från mommo och moffas egna får och har varit en tröja som repats upp. Därav det lite krulliga utseendet. Men det är trevligt att sticka med och går fort. Att det blir lite ojämnt är bara charmigt har jag bestämt :-)

Det är väldigt praktiskt att sticka på rundstickor eftersom jag inte riktigt vet hur långt garnet kommer att räcka. Jag kan improvisera rätt fritt och slipper fundera på om garnet räcker till en likadan baksida. Eftersom det finns lite mer vitt än blått garn har jag stickat några rader randigt som syns på bilden och därefter har jag ändrat till att sticka fem varv vitt, ett varv blått.

Jag är snart klar med själva bål-delen och ska börja med ärmarna. Sen ska jag sticka ihop alltihopa och funderar på att kanske göra en bård med stjärnor över bröstet. Eller så blir det bara ränder där med. Det är det som är så kul med islandströjemodellen - man kan hitta på allteftersom!

Polokrage har jag tänkt mig, bara garnet räcker. Och sen ska jag sitta på Rosendals trapp i vårsolen och dricka kokkaffe på nymalda bönor, iförd Emmastickad tröja! Fast först ska jag förstås sy ditt mitt eget märke också:

Mössan jag skickade till kollegan Ms nya lilla bebis

Film och handarbete

Happy Feet fick underkänt efter bara tio minuter. Kall och tråkig stil och inget vi fastnade för alls.

Annars är faktiskt barnfilmer (typ Shrek, Over the hedge osv) väldigt bra som sticksällskap tycker jag. När jag handarbetar vill jag helst inte ha något som kräver alltför mycket engagemang. Helst ska man kunna titta på tvn bara lite då och då, även om just rundstickning inte kräver att man tittar på vad man gör särskilt ofta.

Igår blev det House istället till stickningen. Det funkade fint. CSI går också bra, men då känner jag att jag missar lite av händelserna för att jag tänker på stickningen istället. Bäst är en lagom intressant film med lagomt tempo. Dessutom måste den vara på ett språk man förstår så man slipper läsa texten slaviskt. Engelska eller svenska går alltså bra, isländska kan funka om handligen är enkel.

ah, well

Efter att ha ägt emmastickat.se i två år utan att göra något av det var det dags att inse fakta. Jag kommar inte att genomföra den där snygga designen och det smarta upplägget. Och kanske får jag mer ut av en blogg som är lätt att uppdatera, även om den ser lite trist ut, än av en "här kommer snart"-sida som aldrig används.

Tanken är att här ska finnas bilder på mina stickprojekt men eftersom just stickprojektet lockar så tänker jag sätta mig en stund i tv-soffan med det. Bilder kommer såsmåningom, när andan faller på.

Till att börja med kommer istället en bild av ett virkprojekt (snyggt jobbat att spräcka bloggtemat redan i första inlägget), nämligen julklappen till M. Som tämligen orutinerad virkare (lärde mig på nytt förr-förra sommaren) är jag rätt stolt över att ha fått ihop ponchon helt utan mönster. Blommorna är improviserade och sen förstärkta med en kant på mormorsrute-manér eftersom det blev väldigt sladdrigt annars. Franskanten gjorde jag för att jag inbillade mig att det skulle gå fortare än att virka. Så var det dock inte och jag avslutade den först på julaftonskvällen! Men det blev å andra sidan rätt snyggt med pärlorna så det var värt arbetet.

Nu till filmen Happy Feet och rundstickorna.

/e