Det är helt hopplöst, jag vil bara sticka. Sticka-sticka-sticka. Jag har äntligen kommit lite längre på tröjan än vad jag var när jag repade upp allt igen. Det är svårt att slita sig från stickningen på kvällarna, och för att dölja det faktumet försöker jag locka M att se ännu ett avsnitt av House eller vad vi nu har hemma.
Han har dock genomskådat allt och säger att om han ska få burkförbud (som jag föreslagit när jag tyckt att han tillbringar för mycket tid vid datorn/tvn) så ska banne mig jag få stickförbud ;-)
Nu sitter jag på jobbet (lunchrast) men kommer på mig själv med att fundera på hur många maskor jag har kvar... och hur många jag kommer att hinna ikväll. Och så ser jag en bild av hur jag sitter med tröjan på i vårsolen under eken på nya torpet. Aaaah.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar