Estlandsgarnerna

Ja, som sagt skulle jag ju inte handla några garner. Men jag är så svag för de melerade och det var ju så billigt! Två härvor blev det, att använda som dekorfärg ihop med grått garn som jag redan har. Martin suckade lite när han såg dem. Av någon anledning föredrar han när jag köper färdiga nystan. Det kan ha nåt att göra med att han alltid får hålla medan jag nystar...

Dessutom hittade jag ospunnet garn, som det isländska lopagarnet (den äkta varianten plötu-lopa, inte létt-lopa). Visserligen har jag mer än tillräckligt av lopagarn eftersom jag fått det som blivit över när mamma och morfaster Ingeborg stickat tröjor. Plus mitt eget. Men något melerat hade jag ju inte och billigt var det ju...

Enda kruxet med lopagarnet är att det blir så fruktansvärt varma tröjor av det. Jag har en kofta som jag använder på torpet och en tröja uppe i Satta och mer än så behöver jag verkligen inte. Martin, systrarna, föräldrarna och flera andra släktingar har redan islandströjor så vad göra av alla restgarner? Det är ju inte så roligt att sticka en tröja som ingen behöver.

Det bästa jag kommit på hittills är att sticka en liten pläd/stor sjal av resterna. Då kan jag också passa på att sticka lite olika mönster och experimentera lite. Egentligen skulle jag gärna sätta igång med det omedelbums, men jag har ju tröjan att avsluta först. En sak i taget....