Sådärja

Häpp, mössan är klar. Blomman fick några små pärlor i mitten (det är till en liten liten bebis så det borde inte vara risk för att hon kommer åt dem och pillar loss dem) och är inte ofokuserad som på bilden. Men jag oooorkar inte knäppa nytt kort, ljuset är ändå så trist nu på kvällen.

Fler modellbilder

Ett av mina första stickprojekt (kanske till och med det allra första?) var ett par Lovikkavantar som vi fick göra i slöjden. Jag var redan då rätt taktisk och valde givetvis att sticka vantarna till min nya lilla kusin A. Givetvis bara för att lilla A var så söt och inte alls för att det skulle gå fortare att sticka ;-)

Fortfarande tycker jag det är skoj att sticka babykläder. Det går fortare och man kan sticka många istället för att sitta med samma plagg hela tiden. Och så är ju de som bär upp plaggen sen så himla fina också!

Lilla L som jag är mosin (mors kusin) åt i Emmastickad mössa.

L var också den första att testa mina nya bi-sockor, komplett med gadd på hälen och virkade vingar. Måste nog göra ett par i större storlek åt mig själv också.

En av fördelarna med att sticka små plagg är också att man kan testa mer. Det gör inte så himla mycket om det inte blev så bra som man tänkt sig - det är bara att sticka nytt!

Årets andra mössa klar

Sådärja. Jag stack emellan med den lilla mössan och den blev klar på två kvällar. Hade nog fixat den på en om jag inte börjat så sent :-)


Jag ska bara virka en blomma och fästa fram så är den helt klar. Färgerna är lite svagare än de ser ut på bilden, ungefär samma som det rosa och gröna i Big-Pac trefärg.

Ju mer jag stickar desto mer vill jag sticka. Det är nästan så jag tycker att det borde gå att ta ut sticklov från jobbet. Jag har en idé till en ny variant av babymössa som jag bara måste prova! Synd bara att det inte kryllar av bra garnaffärer direkt. Jag måste hitta rätt grön färg och på Garnverket där jag köpte garnet ovan hade de inte så stort urval men högt pris på det som fanns. Jag sätter mitt hopp till garnaffären vid Hornstull bara jag lyckas ta mig dit. Och så hoppas jag på bra priser i Tallin, dit vi åker i början på mars!

Första ärmen klar

Nu är ena ärmen färdigstickad och jag ska sticka ihop den med bålet, räkna maskor och markera var nästa ärm ska stickas in. Sen ska jag börja med den andra ärmen. Om jag inte sticker emellan med en liten babymössa eftersom jag fick in en beställning av kusin J. Jag är bara lite rädd att om jag gör nåt annat emellan så kommer jag ur flytet och tröjan blir liggande. Fast å andra sidan har det hittills gått fortare än jag trott så det är ingen stress. Bara den är klar till våren så är jag nöjd!

Som extra drivkraft har jag ju också det faktum att det är roligt att sticka mönstret över bröstpartiet. Jobbigt eftersom jag måste följa mönster utanför huvudet, men roligt att se mönstret växa fram. I sådana partier är det svårt att slita sig från stickningen för jag vill bara sticka ett varv till, och ett varv till, för att se hur det blir. Randigt är inte fullt lika spännande ;-)

Hasse i bakgrunden förstår inte varför jag ska hålla på och pyssla med en massa garn jämt. Det vore väl bättre om jag kliade hans mage istället!

Modellbild

Kollegans nya lilla bebis verkar säga okej till mössan, trots att den är alldeles för stor. Men hon växer väl i den snart skulle jag tro. Förra mössan jag stickade var ju alldeles för liten, så jag tog i lite extra den här gången :-)

Det är väl det som är nackdelen med att jag alltid improviserar: mössorna blir lite olika stora. Men vi säger väl att det är det som är charmen också, eller hur? Ibland kan jag dock skärpa till mig och sticka provlappar. Ska man göra en tröja eller nåt annat större är det ju rätt viktigt. Särskilt eftersom jag tycker det är tråkigt att repa upp...

Apropå tröja så är jag snart klar med första ärmen. Det verkar som att jag räknat rätt också, för den passar bra. Hoppas båldelen också passar. Den är lite svårare att prova innan den är klar.

Det är svårt att slita mig från stickningen på kvällarna nu, trots att jag vet att det är farligt med alltför sen kvällsstickning. Felfrekvensen ökar markant och det är inte kul. Men det är svårt att låta bli när man längtar efter att få foga ihop bitarna och börja sticka på mönstret över axelpartiet. Jag tror fortfarande på stjärnor där. De är lite träliga att sticka men det är fint och jag tror det kan bryta av bra mot alla ränder.

I stickkorgen för närvarande...

Senast jag stickade en tröja åt mig själv var 1994, på Island. Då var det dessutom första gången jag stickade sen högstadietvånget (då jag för övrigt knåpade ihop en babytröja som hade många ventilationshål och fler maskor än den borde, samt ett par Lovikkavantar till kusin A som var liten då). Men det blev en hyfsat bra Islandströja, trots ovana och vissa svårigheter att tyda den isländska stickbeskrivningen.

Sedan dess har det blivit många tröjor (och ännu fler mössor) men ingen åt mig själv. När mamma kom med garnet nedan bestämde jag dock att nu var det min egen tur igen. Garnet är från mommo och moffas egna får och har varit en tröja som repats upp. Därav det lite krulliga utseendet. Men det är trevligt att sticka med och går fort. Att det blir lite ojämnt är bara charmigt har jag bestämt :-)

Det är väldigt praktiskt att sticka på rundstickor eftersom jag inte riktigt vet hur långt garnet kommer att räcka. Jag kan improvisera rätt fritt och slipper fundera på om garnet räcker till en likadan baksida. Eftersom det finns lite mer vitt än blått garn har jag stickat några rader randigt som syns på bilden och därefter har jag ändrat till att sticka fem varv vitt, ett varv blått.

Jag är snart klar med själva bål-delen och ska börja med ärmarna. Sen ska jag sticka ihop alltihopa och funderar på att kanske göra en bård med stjärnor över bröstet. Eller så blir det bara ränder där med. Det är det som är så kul med islandströjemodellen - man kan hitta på allteftersom!

Polokrage har jag tänkt mig, bara garnet räcker. Och sen ska jag sitta på Rosendals trapp i vårsolen och dricka kokkaffe på nymalda bönor, iförd Emmastickad tröja! Fast först ska jag förstås sy ditt mitt eget märke också:

Mössan jag skickade till kollegan Ms nya lilla bebis

Film och handarbete

Happy Feet fick underkänt efter bara tio minuter. Kall och tråkig stil och inget vi fastnade för alls.

Annars är faktiskt barnfilmer (typ Shrek, Over the hedge osv) väldigt bra som sticksällskap tycker jag. När jag handarbetar vill jag helst inte ha något som kräver alltför mycket engagemang. Helst ska man kunna titta på tvn bara lite då och då, även om just rundstickning inte kräver att man tittar på vad man gör särskilt ofta.

Igår blev det House istället till stickningen. Det funkade fint. CSI går också bra, men då känner jag att jag missar lite av händelserna för att jag tänker på stickningen istället. Bäst är en lagom intressant film med lagomt tempo. Dessutom måste den vara på ett språk man förstår så man slipper läsa texten slaviskt. Engelska eller svenska går alltså bra, isländska kan funka om handligen är enkel.

ah, well

Efter att ha ägt emmastickat.se i två år utan att göra något av det var det dags att inse fakta. Jag kommar inte att genomföra den där snygga designen och det smarta upplägget. Och kanske får jag mer ut av en blogg som är lätt att uppdatera, även om den ser lite trist ut, än av en "här kommer snart"-sida som aldrig används.

Tanken är att här ska finnas bilder på mina stickprojekt men eftersom just stickprojektet lockar så tänker jag sätta mig en stund i tv-soffan med det. Bilder kommer såsmåningom, när andan faller på.

Till att börja med kommer istället en bild av ett virkprojekt (snyggt jobbat att spräcka bloggtemat redan i första inlägget), nämligen julklappen till M. Som tämligen orutinerad virkare (lärde mig på nytt förr-förra sommaren) är jag rätt stolt över att ha fått ihop ponchon helt utan mönster. Blommorna är improviserade och sen förstärkta med en kant på mormorsrute-manér eftersom det blev väldigt sladdrigt annars. Franskanten gjorde jag för att jag inbillade mig att det skulle gå fortare än att virka. Så var det dock inte och jag avslutade den först på julaftonskvällen! Men det blev å andra sidan rätt snyggt med pärlorna så det var värt arbetet.

Nu till filmen Happy Feet och rundstickorna.

/e