Knit-knit-knit

Det är helt hopplöst, jag vil bara sticka. Sticka-sticka-sticka. Jag har äntligen kommit lite längre på tröjan än vad jag var när jag repade upp allt igen. Det är svårt att slita sig från stickningen på kvällarna, och för att dölja det faktumet försöker jag locka M att se ännu ett avsnitt av House eller vad vi nu har hemma.

Han har dock genomskådat allt och säger att om han ska få burkförbud (som jag föreslagit när jag tyckt att han tillbringar för mycket tid vid datorn/tvn) så ska banne mig jag få stickförbud ;-)

Nu sitter jag på jobbet (lunchrast) men kommer på mig själv med att fundera på hur många maskor jag har kvar... och hur många jag kommer att hinna ikväll. Och så ser jag en bild av hur jag sitter med tröjan på i vårsolen under eken på nya torpet. Aaaah.

Det är ju så det heter!

Jag tror det var hos Stickfrossa jag först läste om Second Sock Syndrome. Även om jag inte haft ord för det så är det just SSS som gjort att jag stickat så många mössor istället för vantar eller strumpor. Det är helt enkelt tråkigt att sticka en till likadan av det man gjorde nyss. Särskilt om det är noga att det blir exakt lika stort och avmaskat på samma ställen. Och alldeles särskilt om man sällan följer mönster utan måste titta på den förra sockan hela tiden och försöka se var man avmaskat ;-)

Men ibland får man härda ut. Det är ju trots allt trevligt om en tröja har två ärmar som är någorlunda likadana.

Igår kväll blev jag äntligen klar med ärm nummer två och har stickat över allt på rundstickan. Den här gången ska jag inte glömma de fjorton varven innan mönstret börjar ;-)

The last knit

Jag hittade ett gammalt länkmejl från C-syster. En rolig liten film som passar perfekt här. Tyvärr lyckas jag inte lägga in den direkt i bloggen, men klicka på länken!

The Last Knit eller Kutoja

Estlandsgarnerna

Ja, som sagt skulle jag ju inte handla några garner. Men jag är så svag för de melerade och det var ju så billigt! Två härvor blev det, att använda som dekorfärg ihop med grått garn som jag redan har. Martin suckade lite när han såg dem. Av någon anledning föredrar han när jag köper färdiga nystan. Det kan ha nåt att göra med att han alltid får hålla medan jag nystar...

Dessutom hittade jag ospunnet garn, som det isländska lopagarnet (den äkta varianten plötu-lopa, inte létt-lopa). Visserligen har jag mer än tillräckligt av lopagarn eftersom jag fått det som blivit över när mamma och morfaster Ingeborg stickat tröjor. Plus mitt eget. Men något melerat hade jag ju inte och billigt var det ju...

Enda kruxet med lopagarnet är att det blir så fruktansvärt varma tröjor av det. Jag har en kofta som jag använder på torpet och en tröja uppe i Satta och mer än så behöver jag verkligen inte. Martin, systrarna, föräldrarna och flera andra släktingar har redan islandströjor så vad göra av alla restgarner? Det är ju inte så roligt att sticka en tröja som ingen behöver.

Det bästa jag kommit på hittills är att sticka en liten pläd/stor sjal av resterna. Då kan jag också passa på att sticka lite olika mönster och experimentera lite. Egentligen skulle jag gärna sätta igång med det omedelbums, men jag har ju tröjan att avsluta först. En sak i taget....

Men jag skulle ju inte...

Innan jag åkte till Tallin hade jag tänkt mig att jag inte skulle köpa något garn. Jag hade tänkt påminna mig själv om lådorna och påsarna med garn som redan står i arbetsrummet och väntar på att stickas.

Jo tjena.

(Men jag kan trösta mig med att det var billigt iallafall!)